Bonusfamiljen – eller logistikfesten som inte har ett slut...




Att lämna utedass, fallfrukt och regnvåt grusväg för trottoarer, bilkö och annalkande skolstart är inte odelat underbart. Ibland känns det som att man aldrig riktigt kan förbereda sig för att ryckas upp från ett tillstånd och kasta sig in i ett annat.

Men det är i de där kontrasterna som allt blir synligt, antar jag. Det är med hjälp av dem som växlingarna i livet blir kännbara, märkbara, underbara. Sommartimmarna som flyger fritt känns fria bara i relation till alla andra livstimmar som är fångade i trånga kalenderrutor. Om det alltid var semester vore semester inte semester. Så egentligen borde man vara tacksam? Utan de olika tillstånden skulle saker och ting bli konturlösa och flyta ihop till ett enda stort ingenting. (Eller som någon poet uttryckte det i ett radioprogram jag snubblade över i våras: ”Skulle det kännas meningsfullt att vattna en plastblomma?” Jag tror inte det. För allt som inte har ett slut blir tomt när det pågår.)

Nåväl. Kontraster, början och slut. För medlemmarna i en bonusfamilj (lucky me!) är det knappast brist på tumult och olika former av ”tillstånd” hela året runt. Sommar som vinter, höst som vår. Ett stort (ljuvligt men delvis asjobbigt…) spindelnät av relationer. Ibland är det som att nätet är vävt över hela vårt avlånga land, ut i stora vida världen och tillbaka igen. Alla hänger ihop på något sätt och vardagsplaneringen angår halva Storstockholm, känns det som ibland.

Bonusfamiljelivet är en enda jättekontrast, tillstånd börjar och tar slut exakt hela tiden. Aldrig någon oro för tristess precis. Ibland är vi sex personer med sex olika viljor. Ibland bara tre. Och sen fyra plötsligt, i olika variationer. Eller två. Bara två? Vuxna? Det händer också.

Man vet aldrig riktigt hur en vecka ska se ut. Man vet egentligen bara att det förändras konstant, att rutiner icke göre sig besvär och att hela livet är en enda stor logistikfest där alla är bjuda – inklusive expartners. Och deras nya partners. Och deras ex med nya (eller gamla?) partners och deras barn. Och föräldrar, morföräldrar (med nya respektive), farföräldrar, bonusfar/morföräldrar, mostrar, bonuskusiner, styvsyskon och säkert massa fler människor som jag inte ens kommer på nu. Alla får vara med!

En sak som jag älskar med somrar som tar slut är att vardagen återvänder. Varje år samma sak. Jag grejar inte den hysteriska planeringsfasen för att få ihop sommarlov med sommarliv. Sen jag hamnade i bonusfamiljeläge har sommarplaneringen och mitt förhållande till kalendrar varit konfliktfyllt och nära nog hatiskt (från min sida, kalendern verkar mycket känslokall generellt). Det har funnits stunder då jag velat ställa in sommaren för den har krävt mer planering än jobbet. Logistik är det värsta jag vet. Där finns inga sköna kontraster. Där råder alltid ett konstant kaos.

Så när jag, för några år sen i februari, låg i fosterställning under köksbordet med post-it-lappar, mobilens kalender, noteringar i Evernote på datorn, skisser på lösrivna A4-blad och skrek ”Varför finns det inte en app för det hääär!” och fick det lugna svaret från min partner (han är den lugnare av oss… och det händer att han går under det romantiska namnet IT-avdelningen): ”Vi bygger en.” så blev det helt tyst.

Kan vi?

Det visade det sig att vi kunde det. Vi gjorde en själva, för att rädda vårt liv (åtminstone vårt bonusliv, utan den hade jag inte kunnat skriva detta eftersom jag fortfarande hade legat kvar under köksbordet.)

Efter tillräckligt många nyfikna blickar och avundsjuka kommentarer från omgivningen har vi nu beslutat oss för att göra planeringsgränssnittet tillgängligt för fler som lever i bonuskonstellationer och avskyr logistik och kalenderplanering. För alla som inte orkar räkna dagar, inte orkar tjafsa om veckor, för alla som får ett tryck över bröstet när det vankas lov eller långhelger.

För alla som helst av allt önskade att de kunde OSA ett vänligt men bestämt ”Nej, tack!” till logistikfesten. För att underlätta för alla som försöker få ihop bonusvardagen med kids och expartners. Och era ex’s ex och deras ex, eller vem som helst som vill vävas in i familjenätet.

På måndag lägger vi därför lite av våra pågående uppdrag åt sidan några dagar. Vi tar tåget till Berlin (kontrasternas stad!) för att jobba med planering och höstens tänkta lansering av vårt gemensamma projekt MyBonusFamily. Från hobby till affärsidé, sakta men väldigt säkert.

Torp, Stockholm, Berlin och tillbaka igen. Geografiska kontraster, mentala resor, kaos och ordning, planeringsångest och stort utrymme mellan stolarna (”Jaha... kommer ni IDAG, hade vi inte sagt måndag…?!) Galet, tröttsamt, krävande, men också kärleksfullt, stort och aldrig långtråkigt.

Jag skulle inte vilja byta liv med någon (Om inte denna någon bor i Berlin. Då skulle jag känna mig tvungen att åtminstone överväga…)

PS Vi kommer framöver att behöva en nyfiken testgrupp som vill prova kalendergränssnittet skarpt, komma med feedback och upptäcka barnsjukdomar i systemet. Är du en av dessa? Hojta på frida@nitwit.se så håller vi kontakten tills det är dags! DS

Kommentarer

Populära inlägg